Animering är konsten att skapa rörliga bilder att levandegöra eller besjäla stillbilder som kan vara både två- och tredimensionella.
Ett hantverk
Levandegörandet av bilder kallas även för animeringsteknik. Även om det blir allt vanligare med datoranimeringar handlar det fortfarande till stor del om ett gediget hantverk. En animerad långfilm kan innehålla runt 130 000 individuella bilder med en täthet av cirka 24 visade rutor per sekund.
Därmed är animerade filmer enormt arbetskrävande och ställer stora krav på animatörernas skicklighet och att de är både noggranna och inte minst att de besitter tålamodets eftersträvansvärda egenskaper.
Animationstekniker används även för att skapa specialeffekter i spelfilm. Det förekommer bland annat i Walt Disney Productions film om Mary Poppins från 1964.
Olika typer av animeringstekniker
Under 1900-talet gjordes animerad film med hjälp av fotografier av teckningar, som först handtecknats på papper. Det är det som kallas traditionell animering. Den här tekniken eller processen att göra animerad film var den som brukades för de flesta animerade filmer som gjordes under 1900-talet. Varje enskild bildruta i en animerad film är ett fotografi av en handritad teckning på papper. Var enskild teckning skiljer sig lite från de andra. På så sätt skapas illusionen av rörelse. Innan fotografering sker har de handritade teckningarna överförts och färglagts på transparenta acetatblad. Dessa acetatblad kallas celler som senare under processen fotograferas mot en målad bakgrund, var och en för sig. De fotograferas därmed på film med en särskild kamera för just det ändamålet.
Den traditionella animeringen kom att förnyas i början av 2000-talet. Istället för att fotografera tecknarnas bilder scannades de in eller ritades de direkt i en dator. Med stöd av olika dataprogram färgläggs och simuleras olika kamerarörelser. Därtill är det betydligt lättare att skapa sensationella effekter med den nya tekniken. Slutprodukten, den färdiga filmen kan, om det så önskas föras över till någon sorts elektroniskt media eller till vanlig 35 mm-film.
Ytterligare en animeringsteknik är den som kallas Stop motion. Istället för handtecknade bilder arbetar man genom att flytta på fysiska objekt för att fotografera dem en ruta i taget. Olika metoder kan användas för stop motion. Exempelvis kan man animera med lera, klippdockor eller av olika dockor som flyttas fysiskt så att illusionen av rörelse skapas.